[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

En företagare eller skattebetalare får inte sättas i konkurs då det inte är befogat. Svenskarna är skyddade av artikel 6 i Den Europeiska Konventionen om de mänskliga rättigheterna om en rättvis rättegång inom skälig tid. Men den regeln sätts ur kraft när skattetillägg betraktas som en avgift.
   Bankerna sätter både företag och företagare i konkurs innan målen kring felaktiga uppsägningar av krediter blivit ordentligt prövade av allmän domstol.

Efter 30 år av felaktig svensk lagstiftning och tillämpning om påförande av skattetillägg utan rannsakan och dom, har Europadomstolen i Strasbourg under hösten 2000 äntligen meddelat prövningstillstånd i fyra fall som rör företagare som efter taxeringsrevisioner under 1995, påfördes tillkommande skatt och skattetillägg beträffande 1993 års inkomster. Det visar att lagens kvarnar mal långsamt i Strasbourg. Det verkar också ta lång tid för svenskar som blir orättvist behandlade av bankerna eller staten att reagera överhuvudtaget !

Bara under den svenska bankkrisen 1987 - 1993 fick 60.000 företagare sina krediter felaktigt uppsagda, varefter många blev tvingade att gå i konkurs med sina företag och sedan bli personligen försatta i konkurs, utan att dessförinnan få sin sak ordentligt prövad i domstol.

Fortfaranden har inte några av dessa ärenden fått prövningstillstånd i Europadomstolen.

Hur många som dömts i strid mot konventionen sedan reglerna om skattetillägg infördes 1971 är fortfarande inte ordentligt klarlagt. Men man vet att varje år så påförs skattetillägg i 100.000 fall och att den svenska staten på så vis dragit in åtskilliga miljarder i strid mot de mänskliga rättigheterna.

Den svenska regeringen vidhåller fortfarande att skattetillägget är en avgift och inte ett straff. Men andra länder har redan hunnit fällas av Europadomstolen för sättet att debitera ut avgift innan parterna fått sin sak ordentligt prövad i domstol.

Advokaten Jan Thörnhammar driver ett av målen i Europadomstolen, som han beskriver i Advokaten nr 4, 2001, anser att den svenska taxeringsprocessen är långt ifrån rättssäker. Han anser att ett stort steg tillbaka togs 1990 då bland annat reglerna om eftertaxering ändrades. Skattemyndigheten gavs då rätten att både eftertaxera och påföra skattetillägg.

Tendensen är således att de administrativa myndigheterna och bankerna ges allt större maktbefogenheter i Sverige, utan någon egentlig domstolskontroll. Det sker i strid mot Europakonventionens bestämmelser som ingår i den svenska lagstiftningen sedan 1995.

I stället för att anpassa sig till Europakonventionens bestämmelser försvarar Sverige fortfarande bankernas och statens olagliga konfiskatoriska system mot företagare och privatpersoner, som måste betraktas som djupt omänskliga.