Brev och mejl: Se nedan Statens/Regeringskansliets ansvar i "System 3R-skandalen"
Den så kallade ”tonen i toppen” är viktig i alla organisationer. När
det gäller frågor om korruption och god förvaltningskultur har ledningen en
helt avgörande betydelse. För att kunna etablera en god förvaltningskultur
som genomsyrar en hel myndighet måste tjänstemän i ledande positioner ha
tillräcklig kunskap om vad korruption är och varför det är ett problem. Bakgrund Allt sedan det klart framkommit att Regeringskansliet genom dåvarande kanslirådet och tillika ledamoten i Stiftelsen Industrifondens styrelse avsiktligt och aktivt medverkat i "System 3R-skandalen", har jag begärt av finansdepartementet "Avdelningen för bolag med statligt ägande" tar sitt ansvar. Jag har upprepat begärt möte med rättssakkunniga för att en gånga för alla reda ut ansvarsfrågan med hänvisning till lagar, avtal och förordningar mm utan framgång. Det svar som lämnats av departementsrådet Klara Palmberg Broryd den 14 maj 2024 har inte i något avseende tagit hänsyn till de omständigheter som har redovisats i ärende "fi2024/01692 - Brev om brott mot regelverken". Jag har den 19 maj 2024 bemött detta svar och upprepat begäran om möte. Det är ett ärende skapat inom Regeringskansliet och skall därför lösas på initiativ av Regeringskansliet enligt vad som redovisats under punkt 13. Begäran om hjälp enligt Förvaltningslag (2017:900) §6 Nedan skall jag redovisa hur Regeringskansliet medverkat i "System 3R-skandalen" och som till dagens datum vägrat att ta sitt ansvar och ställa allt till rätta.
1.
Regeringskansliets ansvar i "System 3R-skandalen" Ärende (Fi2023/01692 - Brev om brott mot regelverken) gäller ett dåvarande kansliråd från Regeringskansliet och tillika ledamot i Industrifonden styrelse, som gjorde sig skyldig till brott mot lagar, avtal, förordning och stadgar för att gagna och skydda den fristående Stiftelsen Industrifonden (Industrifonden) i samband med den s.k. "System 3R-skandalen", i vilken Industrifonden har varit delaktig. Staten är ensam bildare av Industrifonden 1979, med ändamålet att finansiera små och medelstora företag genom lån och krediter enligt dåvarande Förordning (1993:31) om finansiering genom stiftelsen Industrifonden Regeringskansliet utser styrelsen i Industrifonden varav en ledamot verkar inom Regeringskansliet med ansvar för att försäkra bildaren Staten att lagar, avtal, förordning, stadgar och ändamål efterlevs. Från Regeringskansliet har jag under åren upprepat bemötts med standarsvaret enligt exempel från den 17 maj 2007, citat: ”Stiftelsen Industrifonden är en självständig stiftelse och eventuella frågor om enskilda ärenden är en fråga för stiftelsen. Det finns inga möjligheter för Regeringskansliet att påverka hanteringen av ärenden inom stiftelsen.” I detta ärende gäller det en tjänstman inom Regeringskansliet varför Regeringskansliet skall ta sitt ansvar och reglera uppkommen skada. Standardsvaret är inget annat än ett tecken på misstänkt korruption och härskarteknik för att visa makt. Allt för att gynna och skydda den fristående statliga Industrifonden och dölja Regeringskansliets inblandning i "System 3R-skandalen" Det är inte bara en fråga om att kanslirådet Lars Häggmark som dragit in Regeringskansliet i en skandalen, utan problemet är att ingen inom Regeringskansliet inser allvaret utan stoppar huvudet i sanden, vilket kan tolkas som någon form av korruption.
Det finns inga hinder för
Regeringskansliet att vidta åtgärder för att ställa allt till rätta
enligt rapporter från Riksrevisionsverket nedan:
Jag träffade en
överenskommelse med
de
två parterna Företagskapital AB (då till 50% ägt av Staten)
och privatpersonen Håkan Nordquist
(avliden 2023) om ett delägarskap i det operativa
dotterbolaget System 3R International AB (International).
Se: Klickbild.
Utan föregående förhandlingar påtvingades jag avtal via Telefax fredagen den
3 december 1993 kl. 16.30. Undertecknades inte avtalen
och returnerades med vändande fax hade
moderbolaget System 3R Holding AB (Holding) försatts i en
utpressningskonkurs för att tvinga bort mig som fortsatt ägare.
Konkursalternativet var uteslutet då jag var övertygad om att
något var fel och att jag hade råkat ut för bedragare. Avsändaren
Sveatornet tillhörde den krisdrabbade Sparbanken, som medverkade i den
hemliga planen.
System 3R-koncernen var och är ett globalt lönsamt företag som stod inför en ny
utvecklingsfas efter flera års investeringar i nya produkter, system och
koncept. Företaget hade anpassats till lågkonjunkturen under
1990 - 1993 och stod rustad för en snabb expansion.
I detta skeda slog
bedragarna till utan att följa de mest elementära kraven som gäller vid förvärv av ett medelstort tillverkande företag med egna produkter på en
global marknad. Omsättning ca 285 Mkr export 97% och ca 285 medarbetare
varav ca 100 verksamma vid marknadsbolagen.
System 3R-koncernen hade från starten haft en mycket positiv utveckling genom de olika
utvecklingsfaserna
från idé till ett högteknologiskt tillverkande företag, etablerat på en global
marknad med egna marknadsbolag. Se: Klickbild
Kortfattat kan sägas att System 3R-koncernen kapades, vilket styrks av
att det inte finns köpeavtal och aktieöverlåtelseavtal. Kaparna
pressade bankerna till nedskrivningar av lån på falska grunder och
utnyttjade en tvivelaktig skatteplanering
för att kunna lägga beslag på företaget med dess egna medel.
Regeringskansliet blev direkt inblandade i "System 3R-skandalen" genom
den egna ledamoten i styrelsen för
Stiftelsen Industrifonden.
Industrifonden förekommer inte som part i några avtal och var för mig en helt
okänd verksamhet, som inte hade anlitats för utvecklingen av System
3R-koncernen. Först genom ett brev från den
28 september 1994 fanns
Industri- och nyföretagarfonden (Industrifonden) som undertecknare. Brevet gällde påstått illojalt beteende mot avtalet, citat:
"Enligt vårt bestämda förmenande har Dina illojala beteenden
inneburit ett brott mot avtalet, ett agerande som trots flera varningar
under våren 1994 har fortsatt. I anslutning till avtalets bestämmelser
har frågan prövats av System 3R International AB,s styrelse, som vid
möte den 30 augusti 1994 bekräftat beslutet att innehålla fortsatta
utbetalningar till Dig."
Brevet var ett försök att skrämma mig till tystnad, då jag var kaparna
på spåret i mitt sökande efter vilka avtal som låg till grund för
ägarförändringen i
System 3R-koncernen. Kaparduon Håkan Nordquist och Hans Dirtoft (VD
Företagskapital) påstod att de hade förvärvat företaget från bankerna. Bankerna
förnekade att de hade sålt något företag, då de aldrig ägt några aktier i
System 3R. Inga panter var påropade eller tagna in anspråk.
I ett brev från den 15 november 1994 förklarade Bankledningen
i Sparbanken vilka avtal som reglerade ägarförändringen. Det
visade sig att det fanns ett hemligt avtal från den 3 december 1993 mellan
å ena sidan bankerna och å andra sidan Företagskapital
och Håkan Nordquist (Kaparduon), som jag fick ta del
av först den 22 november 1994. Se:
Brev och hemligt avtal
från den 3 december 1993.
4.
Industrifondens ägande i System 3R stod i strid mot förordningen
Enligt Industrifondens Årsredovisning 93/94 finns det under - "Not 7
Tillgångar förvaltade av Företagskapital" - redovisats 30 000
aktier i System 3R till värdet 4 998 000 kronor.
Enligt då gällande
"Förordning (1993:31) om finansiering genom stiftelsen Industrifonden"
var Industrifonden förhindrad att investera
ägarkapital, d.v.s. aktier. Hur hade då Industrifonden blivit ägare till
30 000 aktier i System 3R?
Blev Industrifonden mutad av Kaparduon? Svaret finns nedan.
5.
Regeringskansliets ledamot i Industrifonden
Industrifondens
dåvarande VD och ordförande kunde
ej förklara NÄR och HUR hade ägandet kommit till stånd. Detta
ledde till att jag
telefonledes kontaktade Regeringskansliets ledamot i Industrifondens styrelse,
kanslirådet Lars Häggmark. Samtalet resulterade i en omfattande
Telefax-försändelse den 2 juni 1997, som tyvärr inte gav något svar
på NÄR och HUR hade Industrifonden blivit ägare till 30 000 aktier i
System 3R, som förvaltades av Företagskapital. Svaret lades till
handlingarna för en senare studie. Avbildad: Kanslirådet Lars Häggmark Vid tidpunkten för svaret var jag upptagen med flera
rättsfall
varför jag valde
att inte gå vidare med frågor om Industrifondens ägande i System 3R. Jag
blev dock misstänkt om att Lars
Häggmark hade något
att dölja genom noteringen på
Telefaxets försättsblad,
citat: "Här några
papper som inte kan bedömas som hemliga".
Bland dokumenten fanns
det delar till ett avtal med blankade paragrafer och utlämnade sidor. Tydligen fanns det något att dölja för mig som svar på mina frågorna
NÄR och HUR hade Industrifonden blivit ägare i System 3R? Avtalet med de blankade
paragraferna gällde mellan Företagskapital och Industrifonden om
förvaltning av en aktieportfölj från Stiftelsen Småföretagarfonden
(Småföretagarfonden), som var under avveckling. Ägandet till aktieportföljen skulle
senast den 31 december 1993 överföras till Industrifonden och förvaltas av Företagskapital.
Industrifonden hävdade att deras ägande av aktier i System 3R kom från
Småföretagarfondens portfölj av onoterade aktier som överfördes till
Industrifonden den 31 december 1993. Enligt
Småföretagarfonden Årsredovisning 1993, finns inga aktier från
System 3R noterade i portföljen "Not 4 Aktie och andelar". Jag
såg nu en koppling mellan de blankade paragraferna och misstankarna att
Lars Häggmark undanhöll information som gällde Industrifondens "ägande"
i System 3R.
6. Svaren
fanns hos Riksarkivet Arninge
Då det var uppenbart att Lars Häggmark hade något att dölja med sitt
Telefax från den 2 juni 1997, blev det aktuellt, flera år senare, att söka svaret på de
blankade paragraferna och utlämnade sidor samt i övrigt bifogat
material. Efter flera besök vid
Riksarkivet Arninge fann jag slutligen det kompletta avtalet den
30 maj 2011. Enligt notering har Lars Häggmark från Näringsdepartementet
varit handläggare för arkiveringen. Se:
Lånesedel från 30 maj 2011 och
aktuellt bevismaterial.
Enligt det kompletta förvaltningsavtalet mellan Företagskapital och
Industrifonden från den 12 november 1993 var förvaltaren Företagskapital
förhindrad att investera i aktier i nya företag efter den 12 november 1993, citat:
"2 §
Investeringsmedel m m
Företagskapital kunde endast göra kompletterande investeringar i
den aktieportfölj som fanns före den 12 november 1993 då avtalet
tecknades. I denna portfölj fanns inga aktier från System 3R.
Industrifondens dåvarande
VD Bo Lundqvist har den 3 december 1993 gjort
en tolkning av förvaltningsavtalet med Företagskapital från den 12 november 1993 och hur det förhandlades
fram. Det är noterat följande, citat:
"Kontakt upprätthölls kontinuerligt även med Näringsdepartementet
via Lars Häggmark."
Vidare har det noterats om villkoren i avtalet tillämpning, citat:
"Avtal
Företagskapital och Industrifonden tecknade med
Näringsdepartementets välsignelse den 12 november 1993 ett femårigt
avtal, se bilaga 2, vilket bland annat innebär följande: Företagskapital förvaltar
portföljen av onoterade aktier i likhet med förut, Några
ägarengagemang i nya företag görs ej, För skötsel av portföljen äger
Företagskapital utnyttja ett belopp av totalt 45 MSEK
(tidigare var det 100 MSEK) osv."
Enligt ovan hade kanslirådet Lars Häggmark full vetskap
om vilka villkor som gällde för förvaltaren Företagskapital, då han
själv hade medverkat vid upprättandet av avtalet. Han var således
medveten om vilka avtalsbrott som parterna gjort sig skyldiga till för
att dölja Industrifondens ogiltiga och förbjudna ägande av aktier i
System 3R.
I stället för
att lämna ett korrekt svar till mig valde han i korruptionens
anda att gagna
Industrifonden i vars styrelse han var Regeringskansliets representant.
Han satt på två stolar. Vart tog den fristående Industrifonden vägen?
Jag har överlämnat omfattande material till Regeringskansliet med
begäran om hjälp för att avsluta detta ärende - (Fi2023/01692 - Brev om
brott mot regelverken) - men bemöts
med ovilja och ogrundade argument, vilket styrker min misstanke om
utbredd korruption inom Regeringskansliet. För att ge stöd för min uppfattning
och mina krav på rätt och rättvisa lämnas nedan redovisning med hänvisning till gällande lagar, avtal, fakta och
bevis.
7.
Medvetna och avsiktliga brott mot lagar, avtal och förordning
Kanslirådet Lars Häggmark var osaklig och
partisk när han lämnade svaret till mig den
2 juni 1997.
Allt för att
gynna och skydda den fristående statliga parten Stiftelsen Industrifonden i vilken han
själv var
ledamot i dess styrelse, utsedd av Regeringskansliet. Han var väl medveten om
att Industrifonden inte var giltig ägare till 30 000 aktier i System 3R
enligt Industrifondens Årsredovisning 93/94, som han själv hade
undertecknat utan att reservera sig mot ägandet i System 3R.
Se:
Industrifondens Årsredovisning 93/94.
Medan jag fortfarande var ägare till moderbolaget System 3R Holding AB
beslutade (Kaparna) i Holdings styrelse den 28 januari 1994 att sälja ut
aktierna i dotterbolaget International till sig själva - "för en
köpeskilling om 1 kr per delpost aktier och köpare".
En av "köparna" var den redan avvecklade Småföretagarfonden som tilldelades 30 000 aktier i System 3R
till en köpeskilling om en (1) kr. Förvärvet och ägandet är enligt
förvaltningsavtalets §2 ogiltigt då inga förvärv av aktier i nya företag
medgavs efter den 12 november 1993. Därmed kan Industrifonden ej
giltigt ha förvärvet eller övertagit några aktier i System 3R från den
redan avvecklade stiftelsen Småföretagarfonden.
Enligt ett förhör med Lars Häggmark i Konstitutionsutskottet den 30 mars 2000 har
han som ledamot
i Industrifondens styrelse och kansliråd inom Regeringskansliet
hävdat att han visste bäst enligt följande frågor och svar,
citat:
Ola Karlsson: "I varje fall hävdar ju Industrifondens ordförande och
vd i sin skrivning, eller i sin kommentar, att ni fungerade som
vägledare. Förekom det att du stämde av diskussionerna i Industrifondens
styrelse eller stämde av uppfattningen vad gällde regelverket med någon
i departementet?
Lars Häggmark: "Såvitt jag minns förekom det inte att jag stämde av
dessa regler eftersom jag ansåg att jag kunde reglerna bättre än någon
av mina kollegor, och definitivt bättre än olika politiker som kom och
gick under den långa tid som jag var styrelseledamot. Så jag stämde inte
av detta, utan jag ansåg mig kunna reglerna."
Ola Karlsson: "Och det förekom aldrig att de stämde av med
rättschefen på departementet?"
Lars Häggmark: "Inte som jag minns nu faktiskt men det är möjligt
att så kan ha skett, Jag minns intet det."
Det svar Lars Häggmark lämnade mig i telefaxet den 2 juni 1992 var således inte ett resultat av
okunnighet om regelverken, förordning och avtal, utan en fullt
medveten handling för att skada mina intressen. Det blev således en
aktiv handling från Lars Häggmark att dölja brott mot lagar, avtal, förordning, stadgar och
stiftelsen ändamål. Mot denna bakgrund ligger ansvaret
på Regeringskansliet att ställa allt till rätta. Se:
Utskrift från förhör i
Konstitutionsutskottet den 30 mars 2000
8. Mutades Industrifonden med stulna aktier från System 3R?
Enligt
Industrifondens Årsredovisning 93/94 har den aktuella posten om
30 000 aktier i System 3R bokförts till 4.998.000 kronor.
En aktiepost som påstås ha övertagits
från Småföretagarfonden som förvärvat aktieposten för en (1) kr
efter styrelsebeslut i Holding den 28 januari 1994.
Industrifonden har
anpassat värdet till
förvaltningsavtalets maxgräns 5 Mkr i §2 som gällde vid investering i den befintliga
portföljen, citat:
2 § Investeringsmedel m m
Småföretagarfonden var förhindrad enligt avtal och Industrifonden
var enligt
förordning (1993:31) förhindrad att förvärva och äga aktier i System 3R. Det finns vare sig köpeavtal
och aktieöverlåtelseavtal varför allt är
fejkat och kan inte tolkas på annat sätt än en korruption och muta mellan två statliga stiftelser,
som
kanslirådet Lars Häggmark var väl medveten om när han lämnade
sitt Telefax till mig den 2 juni 1997.
Enligt Årsredovisning 1993
för Holding (sid 9 Not 2) är 90 001 aktier i System 3R International
AB bokförda till 22.761.253 kronor. Detta innebär att det fejkade
styrelsebeslutet och "försäljningen"
den 28 januari 1994
av 30 000
aktier i International till
den redan avvecklade Småföretagsfonden för en (1)
krona, hade i verkligheten ett
bokfört värde om 7.587.000 kr. Denna fejkade affär
faller under ocker och bedrägeri BrB 9 kap 5 §
jfr 31 § avtalslagen.
Lars Häggmarks svar till mig den 2 juni 1997 lämnades för att dölja den
affär, som resulterat i "System 3R-skandalen" och korruption inom och
över alla gränser. Han kunde stoppat detta om han
från början hade redovisat för mig vad han kände till. För övrigt kunde
han som ledamot i Industrifondens styrelse ha stoppat affären då den stod i strid mot
stiftelsens ändamål enligt
Förordning (1993:31) om finansiering
genom stiftelsen Industrifonden.
Lars Häggmark har inte bara avsiktlig försökt dölja Industrifonden
förbjudna och ogiltiga ägande utan även skyddat Kaparduon genom
svaret
till mig den 2 juni 1997. Han har också försatt
Regeringskansliet i en ansvarsställning att ställa allt till rätta
och reparera skadan enligt vad jag föreslår nedan.
9.
Brott mot Lag (1929:116) tillsyn av stiftelse Förvaltaren
Företagskapital och Industrifondens styrelse och
ledning har beslutat om investering
i System 3R i strid mot
Förordning (1993:31) §1. Enligt
Industrifondens dåvarande stadgar gällde uppgift och ändamål, citat: "Uppgift 2 § Stiftelsen har till ändamål
att genom stöd enligt förordningen (I993:31) om finansiering genom
stiftelsen Industrifonden finansiera industriellt
utvecklingsarbete och marknadsföring." I strid mot stiftelsens ändamål har Industrifonden
blivit "ägare" till aktier i System 3R. Detta brott skall regleras enligt
”Lag
(1929:116) om tillsyn av stiftelse”.
Lagen är inskriven i stadgarna för såväl Småföretagarfonden (8 §) som
Industrifonden (25 §) och skall strikt följas enligt följande krav, citat: 16§ Har styrelsen
fattat beslut, som står i strid med lag
eller de för stiftelsen gällande
föreskrifter, äge Konungens
befallningshavare förbjuda
verkställighet av beslutet eller, om
sådan ägt rum, förelägga styrelsen att
vidtaga rättelse. Konungens
befallningshavare må eljest förelägga
styrelsen att fullgöra vad den åligger.” Industrifonden har i Årsredovisning 1993/94 redovisat
under ”Not 7 tillgångar förvaltat av Företagskapital.” noterat 30 000 aktier i System 3R till värdet
4.998.000 kronor. Detta ägande har tillkommit i strid mot stiftelsens
ändamål varför Regeringskansliet skall ”förelägga styrelsen
att fullgöra vad den
åligger”. Regeringskansliet har ansvaret för att denna reglering
sker retroaktivt enligt punkt
13.
Begäran om laglig hjälp från Regeringskansliet. Brottet mot ändamålet har varit avsiktligt
(uppsåtligt) och inte förhindrats av
Regeringskansliets ansvarige ledamot i Industrifondens styrelse
kanslirådet Lars Häggmark. Utan tvärt om gjort allt för att dölja det
förbjudna och ogiltiga ägandet.
10.
Brott mot Stiftelselag (1994:1220) 5 kap skadestånd Jag begär inte skadestånd
från Regeringskansliet utan endast ett beslut
att Industrifonden fullföljer vad den förbundit
sig till enligt brev den
3 december 1993 till Näringsdepartementet och
regeringen. För att styrka mitt anspråk om
ersättning hänvisar jag till vad som gäller
enligt
Stiftelselag (1994:1220) 5 kap, citat: ”1§ En
styrelseledamot eller förvaltare som vid
fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen
eller oaktsamhet orsakar skada för
stiftelsen skall ersätta skadan.
Detsamma gäller när skadan tillfogas
någon annan genom åsidosättande av
föreskrifter i stiftelseförordnandet,
denna lag eller årsredovisningslagen
(1995:1554) Lag (2009:244)” Lars Häggmark hade som ledamot i Industrifonden
styrelse fullständig kunskap om att Industrifonden var förbjuden
och ogiltig ägare till 30 000 aktier i System 3R. Lars Häggmark undanhöll
avsiktligt
för mig
vad han kände till
om Industrifondens ogiltiga ägande när han svarade mig
den 2 juni
1997. Nu begär jag inte att Lars Häggmark eller
Staten/Regeringskansliet skall erlägga ett skadestånd, utan jag begär
endast ett beslut från Regeringskansliet att Industrifonden fullgör
vad den förbundit sig till enligt nedan punkt
13. Begäran om hjälp enligt Förvaltningslag (2017:900) §6
11. Brott mot Regeringsformen (RF) - Saklighet och opartiskhet Kanslirådet Lars Häggmark har som tjänstman inom
Regeringskansliet och ledamot i Industrifondens styrelse brutit mot det mest elementära reglerna enligt Regeringsformen
genom
svaret till mig den 2 juni 1997. Han visade osaklighet och
partiskhet till förmån för tredje part, vilket strider mot
Regeringsformen 1 kap Statsskickets grunder 9§: citat:
"Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör
offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas
likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Lag
(2010:1408)."
Enligt
Förvaltningslag (2017:900) §5 gäller motsvarande krav, citat: "En myndighet får endast vidta
åtgärder som har stöd i rättsordningen. Myndigheten får ingripa i ett
enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda
resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs
och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt
förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som
åtgärden riktas." Kanslirådet Lars Häggmark begick sina brottsliga gärningar som tjänsteman inom Regeringskansliet när han
besvarade
mig den 2 juni 1997 med blankade paragrafer (sida 10) och ogiltiga
stadgar från Småföretagarfonden (sida 2). Gärningar som har gagnat
tredje part, Industrifonden och Kaparduon Företagskapital och
Industrifonden.
12.
Regeringskansliet skall ta till vara den enskildes intressen. Enligt Förvaltningslag (2017:900) §6 gäller följande,
citat: "Service Detta ärende har skapats inom Regeringskansliet och skall därför regleras på initiativ och ansvar från Regeringskansliet, som skall - "lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. (Förvaltningslag (2017:900) §6. Denna hjälp
har jag upprepat begärt från Regeringskansliet utan framgång trots att
hela ansvaret vilar på Regeringskansliet efter kanslirådet Lars Häggmarks
brottsliga gärningar mot mig. Den form av hjälp jag begär redovisas nedan.
13.
Begäran om hjälp enligt Förvaltningslag (2017:900) §6
Min bistra erfarenhet från kontakten med
Regeringskansliet är att det råder en atmosfär av lättsinne och korruptionsanda för
att slippa ta det ansvar som vilar på myndigheten att hjälpa mig. I ett ärende där en tjänsteman inom Regeringskansliet har
uppträtt korrumperat kan inte lösas med fortsatt korruption. Någon
måste träda fram och ta ett ansvar grundat på de fakta som föreligger
enligt ovan och i övrigt uppfylla mina lagliga rättigheter. Jag
har begärt en hjälp
från Regeringskansliet enligt Förvaltningslag 2017:900) §6, som inte innebär några
kostnader för Regeringskansliet och avdelningen för "Bolag med
statligt ägande". Det gäller endast ett beslut om att
Industrifondens skall fullfölja vad den förbundit sig till enligt ett
brev till
Näringsdepartementet/regeringen den 3 december 1993, citat:
"Industri- och nyföretagarfonden
förbinder sig därvid även att svara för de kostnader som kan uppstå till
följd av Småföretagarfondens eventuellt kvarvarande skulder eller andra
förpliktelser." I svaret till mig den 2 juni 1997
bifogade kanslirådet Lars Häggmark
"Utdrag PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1995-02-09" ur
vilket framgår att
dåvarande regering bekräftat
vad Industrifonden förbundit sig till i en skrivelse till regeringen den 3 december 1993,
citat: "Industri- och
nyföretagarfonden har i skrivelse till regeringen den 3 december 1993
förbundit sig att svara för de kostnader som kan uppstå till följd av
Småföretagsfondens eventuellt kvarvarande skulder eller andra
förpliktelser.." De kostnader som kommer i fråga är ett retroaktivt
förvärv av 30 000 aktier i International till det bokförda värdet, som aldrig har förvärvats och
giltigt ägts av Industrifonden. Det finns inga köpeavtal och
aktieöverlåtelseavtal. För övrigt gällde förbud om förvärv och ägande
enligt gällande avtal och förordning. Kostnaden kan
också knytas till den korruptionshärva kanslirådet Lars Häggmark medverkat
till i samverkan med Industrifonden och det psykiska lidande jag
fått utstå under 30 år. Se punkt
15. Fakturerat krav på
Industrifonden. Det skall noteras att jag
ägde Holding till 100% när utförsäljningen (kapningen) ägde rum. Se: Inlagan
från Sparbanken den 12 september 1996 Då Småföretagarfonden aldrig förvärvat och ägt
några aktier i vare sig Holding eller International har Industrifonden
ej blivit giltig ägare till 30 000 aktier i System 3R. Det som har skett
är att Industrifonden har utnyttjat Småföretagarfonden som målvakt och
täckmantel för att dölja någon form av muta eller stöld, då den egna Förordningen (1993:31) icke medgav förvärv av
aktier. Trots att
Industrifonden inte är part i några avtal har den undertecknat
ett beslut att ej fullfölja utbetalning av
mitt 3-åriga avgångsvederlag enligt brev
från 28 september 1994 i
ett försök att skrämma mig till tystnad när jag sökte svaret på vilka
avtal som fanns. Utbetalning skedde i 7 månader och resten är oreglerat.
Den 15 november 1994 avslöjade Sparbanken att det fanns ett hemligt
avtal och som gör hela affären ogiltig. Frågan måste
ställas på vilka rättsliga grunder Industrifonden hade rätt till detta beslut
utan att vara part i åberopat avtal från
den 3 december 1993.
I ett brev till
Industrifonden den 2 juni 1999 framställde jag krav på ersättning
för aktuell aktiepost. Detta resulterade i att Industrifonden i panik
avvecklade innehavet till Kaparduon Håkan Nordquist och Företagskapital.
Industrifonden kunde vid detta tillfälle ha träffat en skälig förlikning med mig och
därefter kvarhållit ägandet ytterligare 18 månader och gjort en
flerfaldigt högre exitvinst när företaget såldes vidare för 350
Mkr. Därefter hade Industrifonden och Regeringskansliet aldrig
blivit indragna i denna korruptionshärva.
Det skall noteras att jag vid denna tidpunkt inte hade svaret på Lars
Häggmarks bedrägliga aktion. Hade jag känt till att Industrifonden var
förbjuden och ogiltig ägare till den aktuella aktieposten hade jag
självfallet haft ett annat utgångsläge i kravet på ett retroaktivt
förvärv.
Enligt ett
brev från Företagskapital till
Näringsdepartementet den 17 mars 1999,,
ca 3 månader före deras panikavveckling,
lämnades följande information angående
resultatet från förvaltningen av
Småföretagsfondens aktieportfölj, citat:
”Förvaltningsuppdraget förändrades 1994
genom att staten beslöt överföra
Stiftelsen Småföretagsfondens samtliga
tillgångar till Stiftelsen
Industrifonden. Kopia på årsrapporten
till Industrifonden bifogas. Av denna
framgår att förvaltningen givit en
värdeökning under 5 år på 519 Mkr,
motsvarande nära 50% årlig effektiv
förräntning. Kapitalet har
sjufaldigats.”
Med denna värdeökning kunde Industrifonden ha träffat
en förlikning med mig på samma sätt som bankerna och därefter hade allt
varit glömt.
I stället valde Industrifonden att i korruptionens anda skydda det egna
klippet och gynna Kaparduon
genom en affär med de stulna aktierna.
Det föreligger ett delat ansvar mellan Regeringskansliet och
Industrifonden att avsluta detta ärende grundat på de fakta och
omständigheter som redovisats ovan.
14. Brott mot
EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna EU-stadgan 1. Var och en har rätt att besitta
lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att
testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då
samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som
föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt
tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för
allmänna samhällsintressen. 2. Immateriell egendom ska vara
skyddad
Kan inte Industrifonden uppvisa giltiga förvärv genom köpeavtal och
aktieöverlåtelseavtal undertecknade av mig som ägare till moderbolaget
System 3R Holding AB då finns det inget giltigt ägande.
15. Fakturerat
krav på Industrifonden Den
8 maj 2006 överlämnade jag en
faktura till Industrifonden med krav på ersättning för det bokförda
värdet. Fakturan
avvisades den 29 mars 2006 med
hänvisning till ett förlikningsavtal från den 8 mars 2000, som Industrifonden
inte
var part i. Detta resulterade i att jag väckte tala mot
Industrifonden, som slutade i en
mellandom i mål nr T
7855-12 den 28 maj 2012, citat:
"DOMSLUT Tingsrätten förklarar att
förlikningsavtalet av den 8 mars 2000 inte innebär att Börje Ramsbro har
eftergett sin rätt att föra talan mot Stiftelsen Industrifonden avseende
händelser hänförliga till System 3R Holding och System 3R International
som inträffat i tiden före förlikningsavtalets ingående." Efter denna mellandom kunde Industrifonden
ha träffat en förlikning, vilket tyvärr inte accepterades. Målet gick
vidare nu med med ett yrkande baserat på marknadsvärdet 58 Mkr.
Målet förlorades trots att Industrifonden vägrade överlämna
köpehandlingar. Prövning i högre instans beviljades inte, vilket är en
annan historia. Den ersättning (bokförda värdet) jag
nu kräver är inget annat än ersättning för den aktiepost som jag/Holding
skulle äga enligt den träffade överenskommelsen
jag hade träffat med Företagskapital och Håkan Nordquist
Det skall noteras att
Sparbanken
i en inlaga till tingsrätten den 12 september 1996 bekräftat att jag
ägde aktierna i Holding och som låg i depå hos Sparbanken, citat:
Banken har tidigare vitsordat att, sedan lånet till Holding skrivits
av vid årsskiftet 1993/94, aktierna inte längre utgjorde säkerhet för
något lån och kunde därför återställas till Ramsbro. Aktierna låg i depå
hos Banken och hade således kunnat avhämtas av Ramsbro om han så önskat.
Håkan Nordquist har som VD för International i en tvist med
Skattemyndigheten lämnat en inlaga till
Kammarrätten den 2
juli 1999 och försäkrat att avtalen den 3 december 1993 inte var
bindande för mig som ägare. Något bindande avtal har därefter
ej
träffats med någon part.
Den åberopade fakturan från den 8 maj 2006 har aldrig återkallats
varför den skall ligga till grund för reglering enligt vad Industrifondens
förbundit sig till.
Regeringskansliet skall ta sitt ansvar
och besluta om att Industrifonden fullföljer vad den förbundit sig till
enligt brev av den
3 december 1993
och
Regeringens bekräftelse den 9 februari 1995 sida 011, som överlämnats av Lars
Häggmark till mig. Beslutet skall
gälla som bindande för Industrifonden att inleda förhandlingar med Börje
Rambro inom ramen för ovan nämnda
faktura från den 8 maj 2006
och gällande villkor. 16. Regeringskansliets dubbelbestraffning Regeringskansliet har från första stund visat en negativ inställning till mig genom kanslirådet Lars Häggmarks agerande med faxsvaret den 2 juni 1997. Lars Häggmark undanhöll fakta för att dölja Industrifondens förbjudna förvärv och ägande av 30 000 aktier i System 3R. Som Regeringskansliets representant i Industrifondens styrelse valde han att bestraffa mig med osaklighet och partiskhet när han besvarade mina frågor HUR och NÄR hade Industrifonden blivit ägare i System 3R. Se: Telefax från Lars Häggmark 2 juni 1997. Oavsett vilka fakta och bevis jag redovisat och redovisar för Regeringskansliet om konsekvenserna av Lars Häggmarks bestraffning, blir jag på nytt bestraffad av dagens Regeringskansli när jag begär hjälp enligt Förvaltningslag (2017:900) §6. Svaret från Regeringskansliet den 23 oktober 2023 är ett exempel på dubbelbestraffning, citat:
"Regeringskansliet vill informera dig om att vi inte kommer att
svara dig på ytterligare korrespondens så länge det inte tillkommer nya
omständigheter i ärendet." Ett flertal nya omständigheter har därefter redovisats och styrkts med fakta, trots detta tiger Regeringskansliet som muren. Detta upplever jag som dubbelbestraffning, då Regeringskansliet inte tar sitt ansvar för vad kanslirådet Lars Häggmark ställt till med. Detta är inte bara bestraffning utan ett tecken på att korruptionen bitet sig fast på högsta nivå inom Regeringskansliet. Råder det oklarheter om begreppet dubbelbestraffning hänvisar jag till förklaring på Internet: Härskarteknikskolan Del 4 - dubbelbestraffning 17. Vädjan till Regeringskansliet Detta ärende är en intern angelägenhet för Regeringskansliet och inte en fråga för någon domstol. Regeringskansliet har att följa de lagar och förordningar som åberopats i min redovisning ovan och i övrigt de interna regelverken. Jag begär nu att Regeringskansliet sätter sig in i ärendet, grundat på Lars Häggmarks svar till mig den 2 juni 1997, som resulterade i flera brott mot lagar, förordningar, avtal, stadgar och stiftelsen ändamål enligt vad som redovisats ovan. Det kan inte acceptras att Regeringskansliet uppträder som beskyddare av externa parter som saknar all empati, moral, etik och samhällsansvar i en atmosfär av korruption och grov ekonomisk brottslighet. Enligt Regeringskansliet drivs Industrifonden affärsmässigt, som i detta ärende lyser med sin frånvaro. Se: Regeringskansliet Stiftelsen Industrifonden
Jag begär att få avsluta detta tragiska ärende på ett hedervärt sätt med
Industrifondens nuvarande ledning och styrelse efter ett beslut från
Regeringskansliet, som bär det yttersta ansvaret enligt redovisning ovan.
Jag åberopar Statskontorets uppfattning i inledningen ovan:
Jag utgår från att "tonen i toppen" för "Avdelningen för bolag med statligt ägande" motsvarar högt ställda krav på ansvar och trovärdighet för att skapa rätt och rättvisa i detta inom Regeringskansliet skapade ärende.
Det föreligger inga hinder för Klara Palmberg Broryd att besluta om begärda åtgärder i detta ärende,
då stiftelsen Industrifonden är ensam bildad av Staten och därmed är
mindre
självständig. 18. Överklagan till Förvaltningsrätten i Stockholm Alla försök från min sida att komma till en fredlig lösning med Industrifonden har misslyckats. Det finns över huvudtaget ingen förståelse att ta ansvaret för de brottsliga gärningar kanslirådet och tillika ledamoten i Industrifondens styrelse. Detta trots att Klara Palmberg Broryd som avdelningschef för Avdelningen bolag med statlig ägande har såväl ansvar som befogenheter att verkställa det yrkande jag framställt. Då vi inte kan komma till någon överenskommelse har jag överklagat ärendet till Förvaltningsrätten i Stockholm med förhoppning att att finna en lösning. Överklagande inlämnades den fredagen den 13 september 2024.
Börje Ramsbro Brev och mejl:
|