Apropå de absurda anklagelser som riktas mot familjen Palme efter utgivningen av Jonas Gummessons bok "Bland nazister och spioner. Olof Palmes ungdomsår" stämmer även journalisten Axel Odelberg in i kritiken av Olof Palme. Han gör det på ett försåtligt sätt. Medan han sopar undan kritiken, som Gummesson riktar mot släkten Palmes bekanta, anklagar han i stället Palme för att ha raserat Sveriges ekonomi.

Axel Odelberg arbetar som frilansjournalist för Finanstidningen. I sin senaste raljanta artikel om Olof Palme påstår han att Palme var "landsfadern som lät välståndet gå upp i rök" ( Finanstidningen den 17.2 )

Att detta välstånd försvann beror inte på Olof Palme, utan på de svenska krisbankerna, som när de själva var på obestånd, tilläts driva sin verksamhet vidare och säga upp krediterna för 60.000 friska företag ! Därigenom skapade krisbankerna en permanent arbetslöshet i Sverige med 400.000 arbetslösa. Sveriges statsskuld ökade under denna period med astronomiska 1.000 miljarder kronor.

Advokaten Otto Rydbecks utredning om styrelseansvar för Nordbankens ledning och styrelse under den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993 ) bekräftar en av krisbankernas ansvar för bankkrisen. Flera av ledamöterna i Nordbanken tvingades, efter Rydbecks omfattande utredning att betala tillbaka flera miljoner kronor i skadestånd till Staten, i en uppgörelse som skedde i godo.

Det var således krisbankerna som genom sin vildsinta kreditgivning raserade Sveriges ekonomi och inte Olof Palme.

Genom att låna ut för mycket pengar hamnade krisbankerna i en obeståndssitutation i slutet av 80-talet och i början av 90-talet. Både Gota Bank och Nordbanken var skyldiga att begära sig själva i konkurs senast den 1 februari 1990, då de skulle redovisa sin kapitaltäckningsgrad.

I stället för att skylla allt elände som hänt i Sverige på Olof Palme, är det därför viktigt att en parlamentarisk undersökning snarast påbörjas för att utreda när bankernas obeståndssituation i själva verket inträffade, och vilka konsekvenser detta fick företagen och hela det svenska samhället eftersom delar av Nordbankens ledning och styrelse nu erkänt sitt ansvar för vad som hände.

Det är lätt gjort om bara viljan finns. Genom att studera krisbankerna fiktiva årsredovisningar under denna period och jämföra med det faktiska utfallet får man fram sanningen.

Förslag till en parlamentarisk undersökning har redan lämnats från både Folkpartiet, Centern, Kristdemokratern och Vänstern. Medan Moderaterna motsätter sig en sådan utredning.

Anledningen för Moderaterna att motsätta sig utredningen beror på den f d "bankministern" Bo Lundgrens engagemang under bankkrisen ( 1991 - 1994 ) där han tillsammans med den dåvarande Bankinspektionen tillät sig att nedvärdera hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50-70 %. ( se vidare FFFS 1991: 10 )

Moderaterna var således medvetna om Gota Banks och Nordbankens ovillkorade skyldighet att begära sig själva i konkurs, utan att dessa banker gjorde som lagen föreskriver, när de inte längre kunde uppfylla sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad.

Det var således inte Olof Palme som lade grunden till bankkrisen utan krisbankerna själva, som genom sin vildsinta kreditgivning skapade sin egen och sina kunders obeståndssituation.

Krisbankerna spekulerade ihjäl sig själva genom att låna ut mer pengar än man förfogade över. När man inte längre uppfyllde sig lagstadgade kapitaltäckningsgrad vidtog man inga åtgärder. Genom att göra sig skyldiga till vårdslös kreditgivning till några få stora fastighetsspekulanter, var det nära att man drev hela Sverige i konkurs.

Riksåklagaren bör därför snarast granska Gotas försäljning av företagscertifikat som skedde redan när banken bevisligen var på obestånd, och Nordbankens begäran om nyemission som också skedde när banken bevisligen inte längre var solvent. Olof Palmes bör snarast rentvås från anklagelserna att vara den som sänkte det svenska välståndet och det förtal som nu riktas mot Palmes familj måste upphöra.

Mats Lönnerblad
Skribent i finansrätt