[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Efter utskickade pressmeddelande från bankerna gick Sveriges dåvarande största morgontidning, Dagens Nyheter ( DN ) snabbt ut med desinformation om orsakerna till Kreugerkraschen i tidningens första sida redan den 6 april 1932.

Rubriken löd: "Falskt bokslut hos Kreuger" I den efterföljande texten kunde man läsa: "De engelska revisorernas granskning utsträckes även till stärbhuset. Bortrollade, skuldposter, obefintliga tillgångar och fiktiva toppvinster. Bedrägerier spåras flera år tillbaka." Det fanns inga frågetecken i Dagens Nyheters text den gången.

Efter denna osanna och subjektiva information till allmänheten via språkröret DN var det lätt för Handelsbanken, Enskilda Banken och Wallenbergarna att inleda plundringen av Ivar Kruegers tillgångar. Eftersom regeringen lät hemligstämpla krisen under 68 år är det först nu som allmänheten kommit underfund med att det inte fanns några oegentligheter från Ivar Kreugers sida

När det gäller Den Svenska Bankkrisen har desinformationen om orsakerna till Sveriges största kris genom tiderna och kronans fall nu pågått i över 10 år. Denna kris har hanterats annorlunda, även om ingredienserna är desamma. Bankkrisen - är en nationell katastrof, med vilka mått man än mäter. Den har orsakat större skada för Sverige än någon annan tidigare händelse.

Krisen inleddes med att krisbankerna under en följd av år påstod att det vara kundernas fel att bankerna var på obestånd. Därför upprättades raskt en lista med 2.000 namn, som spreds till domstolar, polis och åklagare där krisbankerna utpekade sina kunder för att vara kriminella.

Operation "Råsop" inleddes där företagarna skulle ställas till svars av polis och åklagare för bankernas misstag under krisen. Resultatet blev magert då man snabbt kunde konstatera att det inte var företagen utan bankerna som var på obestånd.

Både regering och riksdag desinformerades om krisbankernas verkliga kapitalbehov. Om Nordbanken sades det 1991 att banken bara fick 5.2 miljarder i kapitaltillskott skulle banken kunna klara av sina åtaganden. I själva verket behövde Nordbanken bara några månader senare ytterligare 20 miljarder för att kunna fortsätta sin verksamhet.

Redan den 1 februari 1990 när Nordbanken inte längre kunde redovisa sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad var banken skyldig att begära sig själv i konkurs, vilket aldrig skedde.

Först nu, efter 10 år har Finansdepartementet presenterat ett finans - och penningpolitiskt bokslut över 1990 - talet där man äntligen erkänner de politiska problem som låg till grund för budgetmoras och uppkomsten av arbetslöshet, men Moderaterna vill fortfarande inte erkänna sitt juridiska ansvar för vad man ställde till med under bankkrisen !

Bilden av de tidigare politiska misstagen har länge varit kända. De bestod i oförmågan att hålla emot utgiftsökningar, vilket gjorde att man förlorade tron på den förda finanspolitiken. Parallellt med att ekonomin försämrades fortsatte försämringen av de offentliga finanserna. Statens nettolånebehov var vid utgången av 1992 inte mindre 111 miljarder kronor ( ! )

Den 16 september 1992 kom nya attacker mot främst liran och pundet. Den svenska kronan kom på nytt under press. Riksbanken höjde räntan till 75 %, men då det inte hjälpte höjdes styrräntan samma eftermiddag till 500 procent !

Krisen i det svenska banksystemet som redan tidigare varit akut genom att krisbankerna Gota Bank och Nordbanken inte begärt sig själva i konkurs i tid, förvärrades ytterligare. Den 24 september 1992 den dåvarande borgerliga regeringen med Moderaterna i spetsen - med stöd från den socialdemokratiska oppositionen - en generell garanti för fordringar på svenska banker.

Den f d socialdemokratiske finansministern Allan Larsson och Moderaternas Carl Bildt och den dåvarande "bankministern" Bo Lundgren kom överens om att hemligstämpla de bakomliggande orsakerna kring bankernas obestånd. Inga siffror fick läcka ut om tidpunkten för krisbankerna obestånd. Det var först efter mitt överklagande till regeringsrätten som den nuvarande regeringen släppte delar av hemligstämplingen.

Därför är nu välfärdsstaten på väg mot sammanbrott som f d chefekonomen i Nordbanken, Nils Lundgren,  mycket riktigt påpekar i en stor debattartikel under DN Debatt så sent som den 15 april i år. Om orsakerna till välfärdsstatens sammanbrott fortsätter Nordbanken att desinformera i Dagens Nyheter.

I artikeln hävdar Nils Lundgren och han medförfattare Magnus Henrekson på fullt allvar att det är "vår ökade levnadsstandard som hotar välfärdsstaten, när det för alla och envar framgår att vi får det allt sämre i Sverige och att den svenska kronan fortsätter att sjunka mot omvärlden. I samma artikel tvingas författarna samtidigt erkänna att amerikanarna, vars inkomst redan i dag ligger på ungefär på den nivå vi svenska uppnår först år 2030.

Nils Lundgren vill inte gärna erkänna vad bankkrisen ställt till med. Därför väljer han att på uppdrag av Nordbanken fortsätta med desinformationen varför svenskarna fått det allt sämre utan att vi skall tillåtas veta om varför.